Lite smått och gott

Nu har jag varit drygt två veckor i Juba, veckor fulla med intryck och känslor. Det känns fantastiskt roligt att åter få möta medarbetarna på Sydsudans Röda Kors och det blev många kramar och glada leenden när jag började gå runt på kontoren och hälsa på alla de första dagarna. Det jag har sett hittills av Sydsudans Röda Korset gläder mig, jag ser en förening som har utvecklats en hel del sedan jag åkte härifrån. När jag var här 2011 – 2012 blev Sydsudan ett självständigt land och rödakorsföreningen påbörjade sitt arbete att bygga upp organisationen. Det värmer att se att det arbete jag var med om att påbörja då har burit frukt och att utvecklingen går framåt. Det är fortfarande en ung rödakorsförening (att jämföra med Svenska Röda Korset som har 152 år på nacken) med många utmaningar framför sig, både vad det gäller verksamhet och organisationsstruktur men det finns mycket vilja och engagemang hos både frivilliga och anställda så jag är förhoppningsfull inför framtiden.

Jag har installerat mig på mitt kontor och så smått börjat få grepp om mina arbetsuppgifter och jag har funnit mig till rätta i min lägenhet. Det finns 24 lägenheter i huset jag bor i och det är bara internationell rödakorspersonal som bor här, ett härligt gäng med folk från en mängd olika länder. Lite lyxigt känns boendet, det måste jag erkänna: På bottenvåningen finns ett väl utrustat gym som bara är till för oss som bor här. Utanför gymmet finns en pool och högst upp en stor takterrass där vi kan träffas och umgås. Den är också perfekt för yoga. I entrén finns ett biljardbord som en del använder flitigt.

Min lägenhet består av ett sovrum, badrum och ett kombinerat vardagsrum/kök. Och två balkonger! Det finns Wi-Fi (med skaplig uppkoppling efter sydsudanesiska mått), AC, varmvatten, kyl och frys, spis och TV. Huset har generatorer och hittills har dom fungerat och haft bränsle så vi har haft ström varje dag. Lyxigt värre med andra ord. Och jag är oerhört tacksam för att få bo så här eftersom man tillbringar många timmar varje dag i lägenheten och i huset. Just nu är det lugnt här i Juba, men säkerhetsläget är allt annat än stabilt i landet och vi har strikta säkerhetsregler kring vad vi får och inte får göra. Efter kl 19 får vi inte röra oss utanför murarna runt huset och vi får i princip aldrig gå någonstans överhuvudtaget, med undantag för några små områden i stan där vi kan gå om vi är minst två personer. Vi åker alltså bil mellan huset, kontoret och affärerna så gymmet är mycket uppskattat som enda möjligheten till fysisk aktivitet. Det sociala livet blir ju också ganska begränsat när man inte kan röra sig fritt i stan och då blir umgänget i huset extra viktigt.

I morgon, tisdag 13/6 ska jag i alla fall vara lite social i externt sammanhang. Då ska jag nämligen fira Sveriges

nationaldag tillsammans med andra svenskar här i Juba. Ja, jag vet, det är en vecka för sent men om man nu blir inbjuden av Sveriges ambassadör för att fira nationaldagen den 13/6 så blir det till att fira den dagen. Det finns inte någon ambassad eller konsulat här i landet utan det är ambassaden i Khartoum, Sudan som också har hand om Sydsudan och jag antar att dom firade på rätt dag i Khartoum. Hur som helst, det ska bli kul. Jag funderar bara lite på det där med klädsel. Det står Dress code: Fomal/National dress i inbjudan, undrar just hur många svenskar som har med sig sin folkdräkt hit och om någon har det, hur länge klarar man sig utan att svimma av värmeslag i en svensk folkdräkt i den här värmen?

Idag är en stor dag. Jag har fått mitt sydsudanesiska körkort så nu får jag köra den lilla bilen själv!