Genus och mångfald, bensin och jul

Sitter nu på flygplatsen i Addis Ababa och väntar på flyg nummer två som ska ta mig till Stockholm. Det är dags för lite julledighet och svensk kall vinter. Jag har en varm tröja, en vindjacka och löparskor med mig så jag ska nog klara mig på tåget ner till mina föräldrar i Åtvidaberg. Hoppas bara det inte blir något strul med snöstorm och tåg som inte går. Jag kan inte riktigt fatta att det redan är (snart) jul och att jag snart har varit i Sydsudan i sju månader, otroligt vad tiden har gått fort. Nästan så jag bir lite stressad att det är så kort tid kvar. Jobbet rullar på och är både kul och utvecklande. Men tyvärr har jag inte hunnit vara ute i ”fält” (dvs. i distrikten runt om i landet) så mycket som jag önskat, det ska jag försöka åtgärda nästa år.

För ett par veckor sedan hade jag besök av Hanna från Röda Korset i Stockholm. Hon är genus och mångfaldsrådgivare och hon höll bl.a. i en kurs i just genus och mångfald för anställda i Sydsudans Röda Kors. Intresset är stort och man vill verkligen jobba på att få in mer mångfald och fler kvinnor i organisationen men det finns en hel del utmaningar på vägen. I en del delar av landet är det lättare för kvinnor att jobba, engagera sig som volontär och ta plats men i andra delar är det betydligt svårare. Men som sagt, vilja och intresse finns och vi hade en del intressanta diskussioner under utbildningen. Bl.a. pratade vi om vad som är könsrelaterat (dvs biologiska skillnader mellan män och kvinnor) och vad som är genusrelaterat (sociala skillnader). En övning vi gjorde var ett scenario där en by hade drabbats av svåra översvämningar som hade förstört hus och hem och även dödat delar av befolkningen. Några olika individer från byn presenterades med en kort beskrivning av deras situation och sen diskuterade deltagarna vilka specifika behov varje person har i den här situationen utifrån ett genus och mångfaldsperspektiv. En av personerna som presenterades var en man med 8 barn och som hade förlorat sin fru. Ett av hans största problem var at ha inte kan laga mat och han hade därför svårt att ta hand om barnen. En annan person som presenterades var en kvinna med några barn som hade förlorat sin man. När deltagarna diskuterade mannens situation kom de ganska snart fram till att han behövde en ny fru och sen kom dom på att änkan skulle behöva en ny man så lösningen var givetvis att dom kunde gifta sig med varandra så var bådas situation löst! Min första tanke istället att man skulle kunna ordna matlagningskurs, det fanns säkert fler män i byn som blivit ensamma och att lära sig att laga mat borde ju vara en bra sak, tänkte jag på mitt svenska sätt. De flesta deltagarna höll faktiskt med, fast det var ingen som tänkte i de banorna från början. Genus och mångfald är ju frågor som vi i Sverige har diskuterat ganska länge och ändå har vi en bit kvar. I Sydsudan däremot är det ett relativt nytt område och det finns många fördomar och traditioner att arbeta med.

I mitt förra inlägg skrev jag en del om säkerhet och att det är en ständigt närvarande del av livet. De flesta större hus och lägenhetshus är omgärdade av murar med taggtråd och har vakter dygnet runt. Det här betyder att vaktbolag har en stor marknad och det finns ganska många olika bolag. Ett av dem har ett mycket passande namn (inte): KASS Security! Det företaget verkar inte bara ägna sig åt säkerhet, på flygplatsen i Addis finns även KASS Sport.

Sen någon månad eller så tillbaka har det varit ovanligt mörkt hos några av grannarna. Tidigare körde dom sina generatorer varje kväll och husen var upplysta men sen måste något ha hänt för nu är ett av husen helt mörkt varje kväll (fast jag ser och hör att de som bor där är hemma) och i två andra hus är generatorn bara på några timmar varje dag. Jag vet ju inte vad det beror på men jag kan ju tänka mig att det handlar om priset och tillgången på bränsle till generatorerna. Någon annan ström än den man producerar med egen generator finns inte, ingen ”city power” här inte. Jag har inte riktigt koll på vad bränsle kostar men det är dyrt, i alla fall i förhållande till den eventuella inkomst folk har. Bensinstationerna i Juba är oftast stängda eftersom det inte finns något att sälja och när bensin är å väg in så köar bilar och motorcyklar i timmar för att ha en chans att kunna köpa lite. Det finns en svart marknad för bensin också, det bir lätt så när tillgången är låg. Ofta ser man män som sitter utmed de större vägarna i stan och säljer bensin i 1½ liters pet-flaskor. Det är inte bara motorcyklister som köper 1½ liters flaskor utan även bilister. Det säger en del om situationen.

Jag får ibland frågan om det är varmt i Juba, och det är det ju, ibland i alla fall. Under regnperioden är det ofta lite svalare men nu är vi på väg in i en varmare och torrare period. Man vänjer sig ju vid värmen och jag har svårt att avgöra hur varmt det faktiskt är och för någon vecka sen tyckte jag det var riktigt svalt, nästan kyligt en morgon så jag plockade fram termometern och kollade. Det var 22 grader! Efter det har jag faktiskt kollat temperaturen lite då och då vid olika tidpunkter. På morgonen ligger det oftast runt 22 – 23 grader och under dagen (i skuggan) ar det den senaste veckan varit uppåt 30 – 35 grader. Skönt med luftkonditionering då!

Även i Juba har det märkts att julen börjar närma sig. Inte lika hysteriskt och mycket som hemma men i den affär jag oftast handlar mat finns det både tomtar och juldekorationer. Nu får jag ju inte fotografera men jag har faktiskt en bild på en tomte från förra gången jag var här. Samma tomte i samma butik finns där även i år, fast nu är butiken mycket större och tomten har fått sällskap av flera tomtar.

Nu är det snart dags att bege sig till utgången för en natts flygning till Stockholm. Avslutar med att önska alla en riktigt god jul och gott nytt år!

(P.S. Det här inlägget kommer upp på bloggen så snart jag kommer till Sverige och får till en internetanslutning.)